Page 2 - TB24-Som

I skapelsemorgonens rus

I skapelsemorgonens rus bröt en våg av ljuset fram.
Jorden klädde sig hastigt i grönt
och våren sköt upp med knoppar som svällde.
Sorlet från bäckarna och bruset från forsarna
fördes fram av ljusets vågor.
En sunnanvind sådde frön från sydligare länder
och strax gick blåbären och lingonen i blom.
En doft av nyplöjda åkrar och fårens småklockor
plingade tyst i fjärran.
Rävhonan kom fram ut lyan
och krafsade på människan som fick ett namn.

Änderna hördes från skogstjärnen
och gult frömjöl svärmade i luften.
Rosorna klättrade mot bergväggen i vackra sirliga linjer.
Det blev stilla.
Inga rävungar lekte. Blommorna slutade växa.
Hjärtat ville stanna.
Själen längtade till evigheten där blicken vilade.
Några ansikten skimrade.
Men de mörka tankarna kom och fick fäste.
Rädslan ropade genom skogen som ett dån.
Ljuset flydde och skräcken var stor för mörkret
och kölden i människohjärtan.

Namnet fick nya symboler och innebörder.
Jämrandet och gråten var en sång i klagan.
I en berggrotta med kala, nakna stenväggar
bröt en våg av ljuset fram i skapelsemorgonens rus.
En rädd man kom med en ränsel på skuldran
och gav ett fårskinn åt ett fruset litet barn.

Ögonen öppnades för den eviga blicken.

Ur diktboken På kärleks vis av Lillemor Högerås
Läs mer om boken på www.solv.se